|
|
Mamma berättar:
Oskar var beräknad att komma den 23:e augusti 2004. Natten till måndagen
den 16 augusti så började jag få värkar. Jag väckte inte Martin utan jag låg där och log för mig själv och tänkte att
nu var det på G. Värkarna kom inte ofta, kanske en varje eller varannan timma. Någon gång under natten
var jag uppe och kollade till Filip som gnydde lite. När jag gick ut från hans rum så kände jag att det
blev jättevått i trosorna. Yes, tänkte jag, nu var det vattnet som gick. När jag kom in på toan så såg jag att det inte
var vattnet utan den berömda slemproppen.
Natten kom och gick och sen blev det morgon. Under måndagen åkte jag, Martin och Filip till ett köpcentra här i
Kungsbacka. Sen var vi på kalas. Värkarna kom kanske tre gånger i timman. På kvällen började de äntligen komma tätare och när det var 10
minuter emellan så ringde vi till Varberg där jag skulle föda. De tyckte jag skulle komma in eftersom det är en bit att åka och om
det satte fart snabbt sen så skulle det vara jobbigt att ta sig dit ner senare.
Vi ringde farmor Ylva som kom och passade Filip. När vi kom ner till Varberg så möttes vi av en snäll barnmorska. Hon kollade hur
mycket jag hade öppnat mig
och det var 2 cm. Jag fick smärtstillande att sova på. Martin somnade som en stock och jag sov mellan värkarna.
Vid 5 på morgonen så gick vattnet. Sen satte det fart. Oj vad ont det
gjorde...Runt 9 tiden blev jag flyttad till en förlossningssal och väl
där så fick jag ryggmärgsbedövning. Vilken lättnad det var fastän jag fick frossa av den.
Smärtan försvann totalt. Jag kände värkarna
hela tiden men jag hade inte ont av dem. Efter en timma hade jag bara öppnat mig 3 cm och då satte de värkstimulerande dropp.
Då kom värkarna hela tiden men fortfarande kände jag ingen smärta. Sen efter en och en halv timma så hade jag öppnat mig helt.
Tänk vad underbart att öppna sig från 3 till 10 cm utan att ha någon smärta:)
Fast sen när krystvärkarna började då kom smärtan tillbaka och det med råge. Då förlitade jag mig helt på lustgasen.
Precis när jag hade fått krystvärkar så fick jag feber. Det gjorde att Oskars hjärtljud gick upp till alldeles för höga och de var
tvungna att stick in en nål och ta blodprov på hans huvud för att se att han inte mådde dåligt. Nu var jag bra nervös vill jag lova, tänk om
nåt var fel på bebisen. Men det var det tack och lov inte. Sen fick jag lov att krysta. Jag måste erkänna att det är en konst att krysta och
det dröjde några gånger innan jag fick in rätta snitsen. Tillslut kom världens finaste bebis ut, klockan 15.48, och det var en
pojke. Jag och Martin hade
fått en underbar pojke till.
Han andades lite konstigt tyckte jag men det tyckte inte personalen men för att lugna mig
så gick de ut tillsammans med Martin och lade Oskar i en kuvös och där visade det
sig att Oskar mådde alldeles prima:)
Jag fick sys lite men det var inte farligt alls.
Nu har jag förlösts både vaginalt och med kejsarsnitt och precis efter att Oskar kommit så sade jag till Martin att om det
någon gång blir ett till barn så blir det kejsarsnitt *ler* men nu såhär några veckor efter så föredrar jag vaginal förlossning.
Man mår så himla mycket bättre efter en vaginal förlossning plus att man känner sig som en urkvinna som har klarat av att föda fram ett barn på det sättet:)
|
|
