Throwback Thursday

tbt160331

Hittade det här fotot för ett tag sen. Det är taget på sjukhuset några dagar efter att Oskar föddes.
Alltså wow, har de varit så små? Kan knappt fatta det. Se på Oskar, han var yttepytte när han kom ut. Vägde bara ca 2400 gram. Stackarn hade svultit i magen de sista veckorna då moderkakan hade slutat fungera. Detta upptäcktes dock aldrig hos barnmorskan utan det var först när han var född som det upptäcktes. Så vi hade tur att han ville komma ut tidigare än beräknat och förlossningen startade 6 dagar före utsatt tid. Vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt annars…

Hoppas ni alla har haft en bra torsdag. När jag steg av tåget efter jobbet var vädret så underbart så jag tog en lite längre promenad hem än jag brukar.

160331_1_liten

Imorgon är det fredag, yeej :) Då blir det nog Tacos hemma hos syrran med familj. Smaskens!

Mina favoritpoddar

Skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle skriva ner mina favoritpoddar och här kommer listan :)

veckansblacka
Veckans Bläcka
Med Jennie Hammar och Karin Bastin.
Dessa två tjejer är helt underbara och tar upp allt mellan himmel och jord samt lite snaskigt skvaller från Hollywood, me like :)

opodden
Opodden
Den här podden är så bra! Jennifer Kovacs intervjuar olika kända svenska kvinnor. Väldigt intressant och man får höra många olika livsöden. Rekommenderar den verkligen!

ofiltrerat
Ofiltrerat
Härliga PT Fia intervjuar några av Sveriges största profiler i sociala medier. Läste på hennes blogg att hon ska börja arbeta med podden igen och ingen är gladare över detta än jag.

WW
Wahlgren & Wistam
Pernilla Wahlgren och Sofia Wistams pod. De är helt crazy på ett härligt sätt! Skrattar ofta högt för mig själv när jag lyssnar på denna pod. Folk måste tycka jag är knäpp när de möter mig när jag är ute på mina promenader ;)

sommarvinter
Sommar & Vinter i P1
Här kan jag speciellt rekommendera Kjell Enhagers sommarprat. Men det finns självklart många, många fler bra sommar & vinterpratare.

Sen lyssnar jag på några fler poddar men dessa ovan är de jag rekommenderar mest just för tillfället.
Har ni några favoritpoddar? Jag behöver mer poddar att lyssna på :) Skriv gärna era favvosar i kommentarsfältet.

Samtliga bilder är lånade från Internet

Världens goaste Pavlova

Här kommer receptet på världens godaste Pavlova. Den blir så ljuvligt seg och god!

5 rumstempererade äggvitor
En nypa salt
200 gram strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk vitvinsvinäger
ca 3 dl vispgrädde
Färsk frukt/bär eller varför inte lite godisbitar

Sätt ugnen på 130 grader

pavlova_1_liten

* Vispa äggvitorna med en nypa salt till vitt skum.
* Tillsätt sockret en matsked i taget och vispa tills det lösts upp helt.
* Tillsätt vaniljsocker och vispa marängen tills den blir blank och ordentligt fast. Du ska kunna vända skålen upp och ner över huvudet.
* Vänd ner vinäger med en slickepott.
* Klicka ut marängmassan på ett bakplåtspapper. Gör en stor tårtbotten eller ca 9 stycken små portionsrundlar.
* Grädda pavlovan i 75 min i mitten av ugnen. Stäng av ugnen och låt den stå tills ugnen svalnat med luckan lite på glänt. Bakar du på kvällen kan pavlovan står kvar i ugnen över natten.

pavlova_2_liten

* Vispa grädden, häll i lite vaniljsocker innan den vispas, och bred den över marängen. Garnera med frukt/bär/godis.

Smaklig spis :)

Dags för pappavecka

Idag åker mina grabbar hem till sin pappa för sin vecka hos honom.
I början när jag och Martin precis separerat var det fruktansvärt att inte få vara med barnen varje dag. Nu har jag vant mig men jag mår ju självklart så mycket bättre de veckor de är här hos mig. Även om jag knappt ser dem ;) De hänger nästan enbart på sina rum när de är här, fniss.

I lördags fick jag äntligen lov att fota barnen. De är INTE pigga på att sitta framför kameran nuförtiden och det får jag bara acceptera, de är ändå 11 & 13 år, soon to be 12 & 14. Då är det inte högsta prioritet att ställa upp som fotomodeller ;) Nej nu är det bara data och kompisar som gäller, precis som det ska vara :)

Dessa två bilder blev jag väldigt nöjd med. Kul att ha lite porträttfoton från deras tonårstid också. Ska försöka bli bättre på att ha med mig kameran när vi åker iväg på utflykter och dylikt. Det är nog lättare att fånga dem med kameran då :)

160326_2_liten

160326_3_liten

Gårdagen hemma hos Josefine och hennes son var toppen. Barnen spelade dataspel tillsammans, surprise, och jag och Josefine hängde i köket och pratade om allt möjligt. Vi åt även på deras kvarterskrog. Jag tog en pepparstek med rödvinssås, mycket god!

Idag blir det nog lite häng på balkongen, solen skiner och då får man passa på, sen en promenad.
Ha en fin dag!! :)

Promenad

Startade dagen med en promenad genom Kungsbacka. Går nästan alltid en daglig promenad. Började med det när det var som jobbigast med Oskars sjukdom under hösten 2014. Märkte att det var ett utmärkt sätt att rensa tankarna och sedan har jag bara fortsatt med promenaderna. Det är min egna stund på dagen. När jag promenerar lyssnar jag ofta på poddar. Ska skriva ner mina favoritpoddar i ett annat inlägg.

Några foton från mitt fina Kungsbacka :)

160327_1_liten
Nere vid ån. Här kan man sitta och njuta av solen och värmen när den kommer

160327_2_liten
Torget

160327_3_liten
Biblioteket

Strax ska vi hem till min kompis Josefine och hennes son. De bor inne i Göteborg. Vi ska ut och äta på restaurang. Det ska bli riktigt mysigt.

Filip och Oskar, del 3

Nu är läkarna ganska säkra på att han har ngn sorts autominflammatorisk sjukdom men de bestämmer sig för att göra en sista röntgen.
En röntgen där man sprutar in radioaktiv vätska i blodet och på så sätt kan man upptäcka ännu mer saker i kroppen.
Vi åker in en dag i december för denna röntgen och då äntligen hittar de ngt! De ser en förträngning i hans stora kroppspulsåder ovanför hjärtat samt en i en pulsåder i halsen. För att vara helt säkra får vi komma tillbaka och göra ultraljud på dessa ådror och visst, de är förtjockade.
Äntligen har de en diagnos, Takayasus Arterit, som kortfattat är en reumatisk sjukdom som gör att de stora pulsådrorna i kroppen blir inflammerade och inflammationen leder till att blodkärlen blir trängre och blodet får svårt att flöda.
Detta är en extremt ovanlig sjukdom som är svår att upptäcka eftersom symptomen kan tyda på så många andra mer ”vanliga” sjukdomar. Har man riktig otur så upptäcks den inte förrän man får en stroke eller propp :( Det är mest unga vuxna som drabbas av den även om det är mer ovanligt att barn i Oskars ålder får den. Han var 10 när han fick diagnosen i januari förra året.

Nu sätter läkarna in rätt medicin. Han får bland annat ett slags cellgifter som fungerar som ett botemedel för denna sjukdom. Han får även blodförtunnande och han får fortsätta äta kortison fram tills att den andra medicinen tar över själva läkningen. Det visar sig att det ska ta tid innan hans värden går åt rätt håll. Man får ändra doser och även sätta in en biologisk medicin. Både cellgifterna och den biologiska medicinen tar han i sprutform och de sprutorna tar han själv hemma. Cellgifterna 1ggn/vecka och den biologiska 1ggn/varannan vecka. Han mår sådär av dessa sprutor, mår bl.a illa och dagen efter känner han sig ofta småkymig.
När värdena äntligen vänder och börjar blir bra så börjar vi fasa ut kortisonet och det blev han av med först för bara ngn månad sen. Det känns så skönt! De andra medicinerna kommer han få äta i minst 1-2 år till tills inflammationen helt har läkt ut.
Läkarna har goda förhoppningar om att den ska läka ut helt och att han förhoppningsvis slipper få tillbaka den i framtiden. Men som med alla reumatiska sjukdomar så kan de komma tillbaka…man får bara var uppmärksam på tecken.
Då denna sjukdom är så sällsynt så har Oskars reumatistläkare konfererat med läkare utomlands och han har tagit upp hans fall på olika konferenser i tex England.

Just nu flyter livet på ganska som vanligt förutom de obligatoriska provtagningarna på barnmottagningen. Vi har fått ta prover varannan vecka hela tiden men nu har vi äntligen fått glesa ut dem till var 3-4 vecka. Håller nu tummarna för att värdena håller sig stabila och att vi slipper åka dit varannan vecka igen.
Vi gjorde även en ny röntgen med radioaktiv vätska i november förra året och den visade att inflammationen är på väg tillbaka, jippie :)

Filip mår fortfarande bra och äter sina tabletter morgon och kväll. Han tar prover en gång i halvåret. Vi får se när läkarna vill att vi ska börja fasa ut hans medicin, men jag antar att de inte gör det förrän om tidigast ett år. Då har det gått tre år sedan han fick sin epilepsidiagnos.

Några foton från vår tid på sjukhus
filip_eeg_1
Filip gör det EEG som visar att han har Benign Epilepsi

filip_eeg_2
Det var ett sömn EEG där han skulle sova, så han fick vara uppe hela natten innan för att kunna somna under undersökningen

oskar_ta_1
Oskar när de opererade ut blindtarmen

oskar_ta_2
En av alla otaliga röntgenundersökningar. Detta är den när de äntligen hittar vad han lider av. Här sprutar de in radioaktiv vätska i blodet inför undersökningen

oskar_ta_3
”Inkörd” i röret

Till sist vill jag avsluta med att säga att jag och min exman har två fantastiska barn som har kämpat så bra de senaste två åren och fortsätter att kämpa. De är så otroligt starka båda två och jag är stolt över att få kalla mig deras mamma.

Varm kram till er alla därute och tack för att ni har orkat läsa vår historia. Är det ngt ni undrar över när det gäller mina barn och deras sjukdomar så tveka inte att höra av er på mail eller i kommentarsfältet.

As good as it gets ;)

Försökte ta en familjebild idag, påsken till ära, men det gick väl sådär kan man säga, haha. På den första bildserien kom vi inte med på alls, hakorna försvann, på den andra var Filip för långt ut i bild och på den tredje blev en bit av mitt huvud kapat. Men då hade vi alla fått nog så den här bilden får symbolisera vår lilla familj idag :)
Tog även porträtt av pojkarna. De kommer i ett annat inlägg.

160326_1_liten

Filip och Oskar, del 2

Sen i april/maj börjar det. Vi tar Oskar till läkaren eftersom han aldrig blir helt bra. De hittar inget förutom att sänkan är förhöjd, ca 25 ligger den på varje ggn vi är och tar den. Men ändå hittar de inget. Han blir remitterad till barnmottagningen, men innan vi hinner dit så får han väldigt ont i magen, feber och vi åkter till akuten. De skickar oss till Östra med misstanke om blindtarmen. Väl där läggs han in och får dagen därpå operera bort blindtarmen för den ser inflammerad ut när de gör ett ultraljud.
Dock är den fin när de tar ut den och de behåller honom för ytterligare undersökningar. Sänkan går dock neråt och de skickar hem honom dagen efter, men med remissen kvar till barnmottagningen för att han ska utredas mer.

Filip är jätteorolig för Oskar och så fort Oskar är hemma från sjukhuset så får Filip krampanfall. Nu beslutas det att han ska börja medicineras för sin epilepsi. Det visar sig att medicinen funkar bra och han slipper fler anfall.

101004boostliten
Oktober 2010

När vi är tillbaka på sjukhuset efter ngn vecka eller så med Oskar har sänkan börjat gå upp igen…
Fler prover tas i slutet på juli. Ett av dessa visar att han har haft körtelfeber, så antagligen är det det han hade när han fick ont i magen och de tog ut blindtarmen.
Men sänkan har även gått upp ytterligare, nu ligger den på 50. Nya prover ska tas i augusti. Men innan vi hinner dit får han ont i magen ibland och ont i axeln. Vi ringer barnmottagningen som vill ha dit honom med en gång. De nya proverna tas, nu ligger sänkan på 80. Men inget annat hittas. Men iom sänkan vill de ha tillbaka honom bara två dagar efteråt.
Då har han fått feber igen…och nu ligger sänkan på 118, men inget annat hittas. Doktorerna är frågande. Han får nu röntga lungorna samt göra ultraljud av hela magen. Dessa visar ingenting…

De beslutar att han ska läggas in för utredning på Halmstads sjukhus, de måste hitta källan till hans förhöjda sänka.
Väl där hittar de ändå ingenting trots en massa undersökningar förutom att sänkan nu har gått upp till 130. Ovissheten vi känner är hemsk. Vad är det han har drabbats av?
Han får göra ett benmärgsprov för att utesluta blodcancer. Den rädslan jag har innan vi får svar på det provet är något jag inte önskar min värsta fiende. Provet var negativt och man beslutar nu att han ska börja med kortison för någonstans tror läkarna att han har drabbats av ngn sorts inflammatorisk sjukdom, de kan bara inte hitta vart i kroppen den sitter.

När han får kortisonet försvinner febern och värdena blir bättre och han börjar må som vanligt. Han får äta kortison i en månad sen fasas det ut. 3 dagar efter att han slutar med kortisonet är den höga sänkan tillbaka och febern är tillbaka och han säger själv att han mår precis som han gjorde innan han fick kortison.
Läkarna beslutar att sätta in en omgång kortison till. Samma visa igen, han blir bra för att sedan bli dålig direkt när det fasas ut…

Fortsättning följer.

Filip och Oskar, del 1

Nu har jag bestämt mig för att sätta mig och skriva ner allt som har hänt med mina två älskade barn de senaste två åren. Kommer dela upp det i olika inlägg så det inte ska bli för mastigt att läsa.

120610_1_liten
Finaste bröderna ♥ Denna bild är från sommaren 2012. Alltså långt innan allt startade.

På nyårsdagen, sent på kvällen, 2014 hör jag konstiga ljud från Filips rum. Från vardagsrummet kan jag se in i hans rum och hans säng står så att jag ser fotändan av sängen. Jag ser hur han fötter liksom rycker. Sen går det snabbt, innan jag vet hur jag ens kommer in i hans rum så är jag där och ser hur han krampar i hela kroppen. Ser hur det kommer fradga ur munnen. Utan att jag tänker på det lägger jag honom i framåtstupa sidoläge samtidigt som jag bara skriker rakt ut. Ringer Martin (hans pappa) i panik och bara skriker att Filip har fått något sorts anfall. Han säger till mig att ringa 112. Jag ringer och får panikartat fram vad som pågår. Tjejen i luren pratar lugnande med mig och säger att ambulansen är på väg. Filip fortsätter krampa. Tillslut lugnar sig kramperna och han vaknar till och undrar varför jag står där helt förstörd. Samtidigt är han själv väldigt omtöcknad och trött och jag försöker förklara vad som har hänt. Samtidigt ringer det på dörren och ambulanspersonalen är där. De kommer in och sätter nål i Filips arm och pratar med honom. Under tiden de är där kommer även hans pappa med flickvän dit.
Iom att Filip har fått ett stort krampanfall som vi inte vet vad det beror på så får han åka med ambulansen till Östra Sjukhuset i Göteborg. Hans pappa åker med honom i ambulansen och jag tar bilen efter. Martins flickvän stannar kvar ifall Oskar vaknar. Att Oskar inte har vaknat av all turbulens är helt otroligt, men samtidigt väldigt skönt.

Vi kommer till sjukhuset och får vänta hela natten på att läkaren ska komma. Då han inte får några mer anfall där så får han, efter undersökning, åka hem med en remiss till EEG för att se vad som kan ha hänt.
Vi hinner inte mer än komma hem och somna om förrän han får ytterligare ett anfall. Håller bara om honom under tiden och väntar på att det ska gå över. Sen sover vi en stund till innan vi återigen åker upp till Östra. Där undersöker de honom igen och ger oss tabletter som vi har som säkerhet ifall han får ytterligare stora anfall. Efter detta så får han mindre anfall några kvällar ca 40 min efter att han somnat. Så vi börjar se ett mönster i hans kramper. Både jag och hans pappa har under denna tid Filip hos oss i våra sovrum för att ha koll på honom. Det är jätteläskigt att inte veta om han ska få ett anfall eller inte efter att han somnat och vi vill ha koll på honom.
Vi får en tid till EEG och detta visar att han har någonting som heter Benign Epilepsi. Det uppstår oftast i 10-12 års åldern och växer i 95% av fallen bort inom ca 3-5 års tid.
Man väljer att inte börja medicinera iom att han inte har så allvarlig form av epilepsi.

barnen1_liten110902
Hösten 2011

Två dagar innan min 40 års dag den 10 januari får Oskar en kraftig lunginflammation. Han är fruktansvärt dålig. Har aldrig sett honom så risig innan.
Han kan inte närvara på min dag utan får vara hemma med sin pappa.
Sen är det ganska lugnt fram till i mars/april ngn ggn. Oskar har visserligen en hel del hosta men det kan man ha efter att ha haft mykoplasmalunginflammation.

Filip har små epilepsianfall då och då men de är helt hanterbara.

Fortsättning följer…

En lista igen :)

Den här listan har jag sett i några bloggar. Jag älskar ju att läsa listor själv så jag snodde helt sonika med mig denna idé :)

3 saker jag gjort idag
1. Hälsat på söta Alexandra
2. Tvättat lakan
3. Gått en promenad i solen

Två bilder från promenaden
160320_1_liten
160320_2_liten

3 saker jag borde gjort idag
1. Lagat mat så jag har matlådor till jobbet
2. Pantat burkar
3. Städat klädkammaren

3 saker jag ser fram emot
1. När barnen blir friska från sina sjukdomar (Oskar: Takayasus Arterit,
Filip: Benign Epilepsi)
2. Kreta
3. Sommaren

3 saker som gör mig lugn
1. När barnen mår bra
2. Min fina vänner
3. Min soffa :)

3 saker som gör mig stressad
1. Bilköer
2. Oroliga tankar
3. När folk inte är i tid

3 saker jag vill göra i år
1. Resa till Mallorca
2. Träffa en go och snäll kille
3. Fotografera mera

3 saker som gör mig glad
1. Mina barn och min familj
2. Sol och värme
3. Promenader

3 saker jag ogillar
1. Oärliga människor
2. Clowner
3. Att frysa

3 saker jag gillar
1. Att fotografera
2. Ceasardressing
3. Att få känna ett inre lugn

Nu ska jag spendera resten av kvällen i min underbara soffa bland varma filtar :) Imorgon kommer mina fina grabbar igen för sin vecka hos mig <3